Lärarnas inköpscentral gav lärare en möjlighet att spara. Det många inte visste var att sparandet skedde utan någon insättningsgaranti för pengarna.
Om den ekonomiska föreningen Lärarnas inköpscentral skulle gå i konkurs skulle de alltså förlora allt de hade sparat ihop, ibland under tiotals år.
År 2014 var en sån konkurs precis vad som hände och strax under 1 000 sparare förlorade sina pengar, sammanlagt nästan 23 miljoner kronor som stod på spel i och med konkursen. De allra flesta spararna tillhörde Lärarförbundet som är ett av de största fackförbunden för lärare och som hade Lärarnas inköpscentral som en av sina samarbetspartners.
Vad var Lärarnas inköpscentral?
Precis som man kan gissa sig till på namnet var Lärarnas inköpscentral inte en bank och hade inte som största syfte att ge möjlighet till lärarna att spara. Det var en ekonomisk förening som startade med syftet att ge lärare möjlighet att köpa tjänster och varor till priser som var förmånliga. Efterhand utvecklades verksamheten och redan tidigt erbjöds möjligheten till sparande. Senare erbjöds också ett kreditkort till de medlemmar som önskade det. Sparandet var relativt populärt eftersom det gavs en högre ränta än vad som gick att få på andra håll. Tyvärr var det ett sparande utan någon insättningsgaranti.
Samarbetet med Lärarförbundet
Lärarnas inköpscentral startade ett samarbete med Lärarförbundet som har olika typer av samarbetspartners utifrån vad de tror att medlemmarna kan ha nytta av. Kortfattat gick det ut på att om man var med i Lärarförbundet fick man alla de rabatter och förmåner som Lärarnas inköpscentral erbjöd, utan att man behövde vara medlem i Lärarnas inköpscentral också. Ville man spara med den mycket förmånliga räntan som Lärarnas inköpscentral erbjöd behövdes det däremot ett medlemskap i den ekonomiska föreningen. Samarbetet med Lärarförbundet innefattade inte sparandet och ett medlemskap i fackföreningen var inte nog för att kunna ha sina sparpengar hos dem.
Lärarförbundets ansvar
De som sparade och som förlorade sina pengar genom konkursen blev självfallet förtvivlade. De hade räknat med att Lärarförbundet bara hade seriösa samarbetspartners som gick att lita på. Lärarförbundet menade däremot att de inte hade något ansvar, varken moraliskt eller på något annat sätt. Eftersom man var tvungen att vara medlem i den ekonomiska föreningen för att kunna ha sitt sparande i Lärarnas inköpscentral och eftersom många började sitt sparande där innan Lärarförbundet ens fanns, menades det från Lärarförbundets sida att alltihop låg utanför deras område och ansvar. Däremot beklagade de det som inträffat och menade att det var bedrövligt.